Från och med 1 januari 2022 gäller nya regler för avhorning och borttagande av hornanlag enligt nya EU - förordningen för ekologisk produktion - det finns inte längre några generella undantag utan varje lantbrukare måste sökas dispens.

Ekologiska Lantbrukarna har varit aktiva i frågan sedan början av lobbyarbetet med nya förordningen genom Jordbruksverkets referensgrupp för ekologisk produktion. Det är upp till varje EU-land att tolka och bestämma detaljfrågor vilket i Sverige görs i Jordbruksverkets föreskrifter där vi har varit i nära kontakt med Jordbruksverket och även lämnat synpunkter via ett tidigt samråd för den nya föreskriften.

Ekologiska Lantbrukarna har arbetat för att inte dispensansökan ska behövas göra varje år och Jordbruksverkets förslag är nu att ansökan ska göras var tredje år. Vi hade såklart önskat oss mer sällan än detta, men anser att en treårig dispensansökan som Jordbruksverket vill besluta om är acceptabelt. Föreskriften är nu ute på remiss och vi kommer att se över den noga för att eventuellt skicka in fler synpunkter till Jordbruksverket.

Om du har något du undrar över eller vill att vi ska framför till Jordbruksverket så hör av dig!

Så här skriver Jordbruksverket själva om hur tillstånd för avhorning kommer ges:

"Den första januari 2022 ska nya regler om ekologisk produktion börja tillämpas. Det mesta är sig likt för den som har nötkreatur, men det finns en skillnad du som brukar avhorna dina djur behöver veta. Jordbruksverket kan inte längre ge ett generellt tillstånd till att ekologiska nötkreatur avhornas. Du måste därför själv ansöka om att få låta avhorna dina djur om du har behov av det. Jordbruksverket föreslår att ett beslut gäller för hela gården och som längst ska kunna gälla i tre hela år.

Striktare regler på ingång
Alla EU-regelverk görs om då och då. Efter rekordmånga förhandlingar blev de nya EU-reglerna för ekologisk produktion klara i maj år 2018. Från början föreslog Europeiska kommissionen att helt förbjuda avhorning och andra ingrepp, eftersom stympning av djur rimmar illa med de höga mål och principer om djurskydd och djurvälfärd som ska prägla ekologisk produktion. Sverige höll med, men med ett undantag. Vi såg behov av en möjlighet att bränna hornanlag på kalvar. Vi anförde att det inte var att jämställa med det som på engelska är dehorning, eftersom vi inte önskade såga av horn på vuxna djur, utan hindra att horn växer ut. Vi drev också en linje där det skulle vara möjligt att slippa individuella undantag när man gör ingreppet av säkerhetsskäl och på unga djur.

Sverige och likasinnade lyckades ganska bra i förhandlingarna. Det finns fortfarande en möjlighet att vid behov avhorna/avlägsna hornanlag på nötkreatur. Både avhorning och avlägsnande av hornanlag nämns nu i reglerna. Skrivningarna är dock restriktiva. Avhorning får undantagsvis tillåtas i enskilda fall. Avlägsnande av hornanlag får ske i enskilda fall. Som behörig myndighet får Jordbruksverket bara godkänna ingreppen om den som vill ha den utförda har anmält och motiverat ingreppen. Det är också så att ingreppen ska utföras av kvalificerad personal, men där blir det inte någon skillnad mot idag eftersom det redan regleras i djurskyddslagstiftningen.

Vad föreslår Jordbruksverket?
Jordbruksverkets bedömning är att vi inte kan skriva ett generellt undantag i syfte att tillåta avhorning eller avlägsnande av hornanlag. Ett undantag som är generellt omfattar ”alla som vill/behöver” motsvarar inte kravet på enskilda fall. Däremot bedömer vi att enskilda fall när det gäller ingrepp som sker av säkerhetsskäl kan vara på gårdsnivå. Om djurvårdarnas säkerhet är det viktigaste motivet till att ha djur utan horn, är det rimligt att den som har djuren ansöker om att få avlägsna hornanlagen på alla kalvar som föds i besättningen. Vi föreslår därför att ansökan ska gälla en enskild gård, men inte enskilda djur.

Det finns inget krav på att Jordbruksverket ska skriva i föreskrifterna hur länge ett beslut kan gälla. Vi vill dock vara tydliga med vad vi avser. Vi föreslår att ett beslut som längst ska kunna gälla i tre hela år. Det är en mycket lång tid jämfört med andra undantag som är begränsade till ett kalenderår eller kanske sådd av vissa bestämda fält. Att vi ändå föreslår tre år beror på att det många år innan en besättning är helt kullig även om man seminerar med genetisk kulliga tjurar. Vi tror att flera företag också kommer att behöva skicka in en ny ansökan efter tre år och det är möjligt att göra.

Många önskar nog att ett tillstånd att avhorna/avlägsna hornanlag ska vara ännu fler år, eller inte tidsbegränsat alls. Ekologisk produktion är en förtroendebransch. Det är därför viktigt att balansera olika mål mot varandra. Att tillåta avlägsnande av hornanlag utan någon bortre gräns bedömer vi som uteslutet eftersom det ger en signal om att förbudet mot att avhorna/avlägsna hornanlag är en oviktig regel i ekologisk produktion. Mot bakgrunden av att det varit generellt förbjudet att avhorna i över tjugo år (se historiken under rubriken Generellt förbud sedan år 2000 nedan) nu ser vi inte att ett individuellt undantag kan vara oändligt, utan nu måste även svenska företag inleda sin väg bort från ett beroende av undantag och dispenser. Vi bedömer att vårt förslag på treåriga tillstånd kan ge en mjukare övergång och att det därför är en lämplig kompromiss mellan olika intressen.

Generellt förbud sedan år 2000
De första EU-gemensamma reglerna för ekologisk animalieproduktion började tillämpas i augusti år 2000. Redan då var det generellt otillåtet att utföra olika stympningar av djur, däribland avhorning. Kontrollorganet fick dock tillåta avhorning av unga djur om det skedde av säkerhetsskäl.

I det regelverk som tillämpades från den 1 januari 2009 gällde att allt lidande, inklusive stympningar, skulle minimeras under djurens liv. Ingreppen fick inte göras rutinmässigt. Den behöriga myndigheten fick dock tillåta ingreppen av säkerhetsskäl, eller från fall till fall om det ingreppet syftade till att förbättra djurens hälsa, välbefinnande eller hygien. Det enda ingrepp vi tillät i Sverige var avhorning av säkerhetsskäl. Den svenska språkversionen av regelverket var formulerad så att det gick att tolka som att det inte behövs tillstånd från fall till fall när det gäller avhorning. Vi skrev därför i våra föreskrifter att det var tillåtet att avhorna kalvar yngre än åtta veckor och enstaka kalvar vid högre ålder vid sent utvecklade hornanlag. Sannolikt är det många företag som inte ens vet att vi på Jordbruksverket gjort så att de slapp ansöka individuellt, som företag i andra länder fick göra.

Planera inför framtiden
Bland köttraserna är det vanligt med hornlösa djur. Alla djur av angusrasen är hornlösa eller ”pollade” som man säger efter det engelska uttrycket polled. Det finns hornlösa djur av alla de andra vanliga raserna också till och med highland cattle. Intresset och marknaden för hornlösa köttdjur ökar, och det gör också andelen hornlösa avelsdjur. Nästan alla avelsdjur är numera hornlösa förutom för highland cattle.

Bland mjölkraserna dominerar hornade djur stort. Undantaget är svensk kullig boskap (SKB), där alla är hornlösa (kullig = hornlös). Intresset för avel av hornlösa ökar starkt inom de vanliga mjölkraserna, och nu finns ett begränsat antal tjurar att tillgå av holstein, SRB och jersey.

DNA-tekniken har gått framåt och sedan ca 10 år tillbaka kan man med hjälp av DNA-test få reda på om ett hornlöst djur med hornlösa föräldrar har anlaget i enkel eller dubbel uppsättning. Tjurar som har anlaget i dubbeluppsättning brukar få tillägget PP till namnet (till exempel VH Heat PP) medan de som har anlaget i enkel uppsättning får tillägget P (till exempel VH Lega P).

Anlaget som ger hornlöshet är dominant så det räcker att kalven får anlaget av ena föräldern för att kalven inte ska utveckla horn. Djur som har anlaget i dubbel uppsättning lämnar bara hornlösa avkommor oavsett hornstatusen på vad de paras med. En besättning som enbart använder sig av tjurar med anlaget i dubbel uppsättning kommer inte att få några kalvar som utvecklar horn."