Nytillförseln av kväve i jordbruket måste minska drastiskt för att klimatmålen ska nås. Men det är ingen tvekan om att det är stora fördelar med att nytt reaktivt kväve bildas genom baljväxtfixering istället för i handelsgödselfabriker. Det visar en forskargrupp, ledd av professor Erik Steen Jensen, som har gjort en aktuell sammanfattning av forskningsläget kring miljö- och klimateffekter av baljväxtodling.

Några av resultaten är redan välkända såsom att baljväxtkväve - till skillnad från handelsgödsel - fixeras från atmosfären utan tillskott av fossil energi.

Många av studierna som gruppen tittat på visar dessutom att fält som gödslas genom baljväxtodling, till exempel ekologiska vallar med klöver, släpper ut mindre lustgas än vad motsvarande system gödslat med handelsgödsel gör. Kvävet från baljväxterna fixeras i små doser under hela säsongen, vilket minskar mängden lättillgängligt kväve i marken och därmed risken för lustgas och kväveförluster.

Ännu intressantare är forskningsresultaten som visar på samband mellan odlingen av baljväxter och ökad kolinlagring i marken. Kväve är i många fall en begränsade faktor för kolinlagring eftersom humus består av både kol och kväve. Dels göder baljväxterna löpande markens mikroliv med kväve under säsongen. Dels ligger kol-kvävekvoten i skörderester från baljväxter betydligt närmare den i humus än vad till exempel skörderester från spannmål gör.

Här finns forskningsrapporten som PDF: http://tinyurl.com/cwpj5r8