Påsken bjöd på smultronställen i Småland tätt följt av dito på ännu sydligare breddgrader, i Frankrike närmare bestämt. De senaste fyra dagarna har jag bott hemma hos en ekologisk bagare i en liten by i närheten av Bordeaux. Antoine är certifierad av AB, Agriculture Biologique (Frankrikes motsvarighet till KRAV) och bakar 14 olika sorters surdegsbröd i en vacker gammal vedugn från 1800-talet. Större delen av sin tid spenderar han i bageriet; bakandes, knådandes, eldandes och svettandes. När han inte är där säljer han sitt bröd på olika marknader och genom ett ekologiskt kooperativ. Jag fick följa med i Antoines vardag och träffa ekoproducenter och konsumenter i regionen.
Det har varit intressant att se likheterna och olikheterna med den ekologiska produktionen och konsumtionen här hemma. En sak som är säker är att fransmännen är trogna sina lokala ekoproducenter och har hittat fiffiga sätt att skapa nära förbindelser mellan jord och bord. Deras marknadskultur underlättar helt klart mötet mellan producent och konsument. Och det har varit uppfriskande att få träffa så många unga människor som valt bort livet i staden för en ny start som lantbrukare och mathantverkare på landsbygden!
Men allt är inte rosenskimrande i eko-Frankrike. Från samma människor som har berättat om glädje och passion för sitt arbete så har jag även fått höra mycket frustration, trötthet och oro inför jordbrukets framtid. Som en grönsaksodlare uttryckte det "Om alla vill jobba 40-timmarsveckor och spela datorspel på fritiden, vem ska då odla maten?". Han önskade sig mer förståelse, engagemang och respekt från konsumenter. Värt för oss alla att tänka på.