Ibland är internet riktigt bra. De där tillfällena då man kan kan sitta framför sin dator och vara del av något större som faktiskt i slutändan kanske gör någon skillnad. För det har ju faktiskt visat sig att namninsamlingar på t ex facebook och genom grupper som Avaaz faktiskt påverkar beslutsfattare runt om i världen.

Just nu kan du vara med och påverka genom uppropet för en jordbrukspolitik för ett rättvist och ekologiskt jordbruk i EU. Många tillsammans kan vi göra våra röster hörda för att uppmana politikerna att välja rätt väg. Läs mer här och skriv på

I dag vid morgon mjölket så gick jag och funderade på saker jag ville skriva i min blogg, hade ganska klart för mej ända tills jag kom in satte mej vid köksbordet började läsa lantbruksland när jag åt frukost.
Hallå världen det är dags att vakna!!
Bidöden i USA har man ju hört talas om innan, idag ägnades två sidor åt detta tema i land lantbruk.
Alltför ensidiga odlingslandskap gör att det inte finns någon mat kvar för bina. Som lantbrukare är man ju beroende av att det finns pollinatörer. Monokulturen som råder i stora delar av jordbruket i usa gör att de inte längre finns några vilda pollinatörer kvar och man är beroende av biodlare.
I döda bin hittar man höga halter av kemikalier. Och man har stora problem med olika kvalster som dödar bina, därför så använder man också antibiotika kontinuerligt i bikuporna.
Jaja… men det är i usa, långt härifrån. Nepp, det håller inte att resonera så! Det som händer där påverkar även oss.
Och problemen har börjat dyka upp här med. I intensiva jordbruksområden är det ont om naturliga boplatser kvar. Och man hittar rester av betningsmedel i pollen och nektar.
Vi behöver vår biologiska mångfald
Min pappa är tredje generationen biodlare i vår familj. För två dagar sedan så hjälpes vi åt att flytta bikupor till våra rapsfält, jag pappa och min tvååriga son.
Det var ett hiskeligt surrande i kuporna när vi kånkade runt med dem upp på flaket, några kilometers bilfärd och så ner från flaket och ut i åkern. Jag sa då att det kändes som att bära på en bomb med alla de där tusen surrande bina i famnen. Men igentligen var det flera tusen små surrande guldklimpar jag bar runt på!

Och så var korna släppta också! Härligt att se dem gå och beta.
I fredags var jag med på besök på en annan ekogård. Vad roligt det är att se välskötta gårdar där bonden lyckas med både odlingen och korna.Fina kor som mjölkar riktigt bra. Och vi tittade även lite på grödorna. Den rapsen som fanns där var bättre än grannnarnas konventionella. Det visar ju verkligen att hög skörd i ekoodlingen är fullt möjlig.
Jag tänkte att här skulle ha suttit en stor ekoskylt i åkern, vilket skyltfönster!

Att vara värddistrikt för Ekologiska Lantbrukarnas stämma 2013 är väldigt kul, men mkt jobb. Vi vill ha en klart innan sommaren. Hela styrelsen i Kalmar/Öland är involverad i detta. Jag märker nu här på hemmaplan att det har spridit sej litegrann att vi ska ha stämma i Kalmar nästa år. Bra, förväntningarna höjs och vi spänner bågen ytterligare!

Nu har Ekologiska Lantbrukarna tagit ett nytt kliv in i sociala mediernas värld: vi finns på twitter! Där heter vi @Ekolantbrukarna och om ni har twitter så vore det ju skoj om ni ville börja följa oss. Än så länge är det bara jag som twittrar - men så småningom kommer en del andra i föreningen att börja skriva små rapporter, dela med sig av nyheter och miniatyrblogga.

Våren kom tidigt i år! Det var torrt i markerna då det varit lite snö och regn i vinter, jag var inte riktigt färdig för vårbruk redan i mitten av mars och då jag fick ett erbjudande om att köpa en bättre beg Cameleont. Ringa banken och kolla om vi var betrodda att låna ytterligare pengar, jodå det skulle gå bra! Sen var det ett par dagars fixande med att anpassa traktor och maskin till varandra och att lära sig att själv använda maskinen! Samtidigt sådde grannarna för fullt, det är lite stressande! Men nu är allt i backen och även flytgödseln är spridd av Vadsbo mjölk med deras pumpanläggning. Det är en anläggning där man pumpar ut gödseln hela vägen från brunnarna till åkrarna utan så mycket skadlig markpackning.

I onsdags var jag på det spännande seminariet 100% agroekologi kan mätta världen som arrangerades av Naturskyddsföreningen. En av de inbjudna talarna var den förtjusande Sue Edwards. En späd kvinna med vitt, långt hår - och sådan glöd och energi!

Sue Edwards är född och uppvuxen i England men har sedan 1968 levt och verkat i Etiopien. Idag leder hon organisationen ISD (Institute for Sustainable Development), en organisation som skapat nya förutsättningar för miljoner människor genom ett nytt och hållbart sätt att arbeta inom jordbruket. På lite drygt 15 år har hennes jordbruksmetoder, med syfte att förbättra miljön och produktiviteten, spridit sig till 15 miljoner av Etiopiens 20 miljoner jordbrukare!

Jag och hela publiken blev helt hänförda av Sues föreläsning och smittades av hennes övertygelse om att ekologisk produktion kan mätta världen och vara lösningen på svält och fattigdom.

Här kan du läsa en intervju med Sue Edwards - ekogeni och komposterare

När solen äntligen kommer fram är den väntad efter mycket regn. Här hemma hos mej, två mil ovanför Kalmar, så går vårbruket lite hackigt framåt.
Mycket har vi hunnit men ändå en del kvar, som att så korn, t ex. I skrivande stund så görs vridprov ute på ladugårdplanen på såmaskinen.

Jag mest jobbar med våra 70 kor och även sköter mycket av
verksamheten med rapsoljan har varit mycket hemifrån dessa veckor. Som
förtroendevald hos Ekologiska Lantbrukarna har jag varit på IFOAMs konferens i Köpenhamn. Häftigt att träffa lantbrukare från stora delar av Europa.

Vi är också ifull gång och planerar stämman för 2013. Distriktet Kalmar Öland har fått hedersuppdraget att arrangera nästa års stämma!

Påsken bjöd på smultronställen i Småland tätt följt av dito på ännu sydligare breddgrader, i Frankrike närmare bestämt. De senaste fyra dagarna har jag bott hemma hos en ekologisk bagare i en liten by i närheten av Bordeaux. Antoine är certifierad av AB, Agriculture Biologique (Frankrikes motsvarighet till KRAV) och bakar 14 olika sorters surdegsbröd i en vacker gammal vedugn från 1800-talet. Större delen av sin tid spenderar han i bageriet; bakandes, knådandes, eldandes och svettandes. När han inte är där säljer han sitt bröd på olika marknader och genom ett ekologiskt kooperativ. Jag fick följa med i Antoines vardag och träffa ekoproducenter och konsumenter i regionen.

Det har varit intressant att se likheterna och olikheterna med den ekologiska produktionen och konsumtionen här hemma. En sak som är säker är att fransmännen är trogna sina lokala ekoproducenter och har hittat fiffiga sätt att skapa nära förbindelser mellan jord och bord. Deras marknadskultur underlättar helt klart mötet mellan producent och konsument. Och det har varit uppfriskande att få träffa så många unga människor som valt bort livet i staden för en ny start som lantbrukare och mathantverkare på landsbygden!

Men allt är inte rosenskimrande i eko-Frankrike. Från samma människor som har berättat om glädje och passion för sitt arbete så har jag även fått höra mycket frustration, trötthet och oro inför jordbrukets framtid. Som en grönsaksodlare uttryckte det "Om alla vill jobba 40-timmarsveckor och spela datorspel på fritiden, vem ska då odla maten?". Han önskade sig mer förståelse, engagemang och respekt från konsumenter. Värt för oss alla att tänka på.